nedebacken

Dagarna rullar på med ett enda mål, att få träffa den lilla i magen, längtan är olidlig. Jag är mer än less på att en stor del av tiden ha förvärkar som ändå inte gör någon nytta, utan istället bara gör en trött och på dåligt humör. Sen är det ju så att innerst inne känner jag bara en enorm tacksamhet över att få bära detta barn och kan ta vilka krämpor som helst för att få vara med om ögonblicket då jag får hålla barnet i mina armar. Så jag har egentligen inget att klaga på.

Har gjort rediga "att göra listor" som jag ska börja beta av för att tänka på annat än när det är dax. Nu ska här bakas så vi har något att bjuda på när släkt och vänner dyker upp för att se bebisen. Ska iväg på ett fotouppdrag efter lunch och fota en bebis och lite syskonbilder, längtar:)

Lev och må!